Så kan Gå i graven användas i en mening
- Vid graven i Blidas skog.
- En ca 50 cm hög balustrad omgav graven.
- Man sade, att när baron Göran hade mistat livet, så borde ju brodern ha glömt det gamla grollet och fört honom till graven med heder och ståt.
- Ljuset vid graven lyser fortfarande sedan det tändes i fredagskväll.
- För du tror förstås bara att du gjort en god gärning och hjälpl den där Lasarus upp ur graven.
- Åtminstone en enda Folkunge skall kunna gå i graven utan att ha dräpt.
- En femton liv som låg i sjön och slogs med det kalla vattnet och med de simmande hästarna och med isflak- svart som i graven !
- Förr må släkten Arnbergs huvudman nederstiga i graven.
- Beklagansvärda Elisabeth, du gav frid först, sedan ditt eget hjärta njöt den i graven.
- De kom upp på körrgårn och fram till graven.
- Endast kaptenskan och Anna Stjärnhök dröjde vid graven för att bjuda den döde ett sista farväl.
- Jag har själv sett graven.
- Hans grav upptäcktes 1922 av arkeologen Howard Carter, och graven var då helt orörd.
- Graven låg inne i en annan grav.
- I graven finns det inga gäldenärer.
- Med sitt sista försvinnande, med sitt tynande rop har han försäkrat mig, vid själva graven, att han icke var en vålnad.
- Systern fick det också lyckligt och väl ordnat med mässingskvartetten, som skulle spela vid graven, och med den lilla sångkören.
- Först när han kommit så nära, att han kunde höra konungens ord till de officerare, som stodo i graven på andra sidan vallen, stannade han.
- I den graven låg chevalier de Hancken !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
